Antikapitalister tenderar att hävda att det är fel av arbetsgivare att erbjuda potentiella anställda ett lågavlönat jobb med låg trygghet, och avvisar påståendet att ett erbjudande om något ändå är bättre än ett erbjudande om ingenting. Men de protesterar också när dessa anställda avskedas från dessa jobb, vilket resulterar i ingenting snarare än något. Finns det ett rättfärdigande för denna asymmetri eller är det bara status quo-bias?