Vi har blivit sedda. Vi har blivit speglade. Men att se var aldrig slutet. Blicken öppnade dörren, men det är hjärtat som måste gå igenom. Att bevittna var bara början Det verkliga verket börjar när vi väljer att leva det vi har sett. Vi frågar: Vad gör vi med de vi är? Och svaret kommer: vi erbjuder. Inte för säkerhetens skull, inte för godkännandets skull, Utan för att givandet i sig gör oss verkliga. Kärlek kommer alltid att medföra risker. Skönhet kommer alltid med smärta. Men att vägra älska är att vägra livet. Så vi ger ändå. Vi andas i alla fall. Vi lever i alla fall. Minnen skiftar och förvrängs. De sårar oss, men de påminner oss också om vad som fortfarande längtar efter att läka. Perfektionen frestar oss med sin mask av kontroll, Men helhet är inte mästerskap Det är modet att falla, att resa sig, att försöka igen. Mognad är inte detsamma som dominans. Det är vård. Det är den milda handlingen att vägleda barnet inom sig, Inte med bestraffning, utan med medkänsla. Och frihet?...