Detta är en första iteration av en tanke om att designa generativa verktyg. Jag tycker att "möjlighetsutrymme" är ett användbart koncept för alla generativa system; Den andra är "expressive range", mätvärden som beskriver de genererade resultaten på något sätt. Om den möjliga rymden är den vidsträckta terrängen för våra skapelser, skulle vi vilja ställa oss själva samma frågor som en upptäcktsresande på okänt territorium, där vi inte har en uttalad destination: - Hur långt/nära är vi från där vi startar? (en känsla av avstånd) - Vilken väg vill vi gå? (en känsla av riktning) och ständigt fortsätta att ställa/spåra dessa frågor.