"Det är inte kritikern som räknas; inte den som pekar ut hur den starke snubblar, eller där den som gör gärningar kunde ha gjort dem bättre. Äran tillhör den man som faktiskt befinner sig på arenan, vars ansikte är fördärvat av damm och svett och blod; som kämpar tappert; som felar, som kommer till korta om och om igen, eftersom det inte finns någon ansträngning utan fel och brister; men vem strävar verkligen efter att utföra gärningarna; som känner den stora entusiasmen, den stora hängivenheten; som ger ut sig själv för en värdig sak; som i bästa fall till slut känner den höga prestationens triumf, och som i värsta fall, om han misslyckas, åtminstone misslyckas samtidigt som han vågar storligen, så att hans plats aldrig skall bli med de kalla och skygga själarna som varken känner till seger eller nederlag." - Mannen på arenan, från Theodore Roosevelts tal "Medborgarskap i en republik", hållet den 23 april 1910 vid Sorbonne i Paris.