Jag kan inte sluta tänka på det här citatet... "Att vara intresserad av årstidernas växlingar är ett lyckligare sinnestillstånd än att vara hopplöst förälskad i våren." - George Santayana Ditt liv är inte en enda, statisk upplevelse. Ditt liv har årstider. Jag tror att de värsta misstagen i livet begås när vi försöker klamra oss fast vid en tidigare säsong som redan har passerat. De är gjorda när vi är hopplöst förälskade i våren. Och dessa misstag är bedrägligt lätta att göra... När vi blundar och tänker på den våren ser vi bara solsken. När du tänker på det förflutna glömmer du (eller åtminstone slätar över) kampen. Detta beror mest på att allt fungerade. Du är här idag. Du klarade det. Du lever. Du mår bra. Författaren Morgan Housel skrev en gång: "Det är svårt att komma ihåg hur du kände när du vet hur historien slutar." Våren känns säker. Den nya säsongen känns som ett språng i tron. En omfamning av det okända. Ett steg in i en framtid utan mycket av det som gav dig glädje i det förflutna. Så vi klamrar oss fast vid det gamla och blundar för det nya. Men floden slutar aldrig att flyta. När du kämpar med allt för att simma mot strömmen, saknar du skönheten runt omkring dig. Du kanske längtar tillbaka till din ungdoms tid. Av ung kärlek. Friheten att gå vart du vill och göra vad du vill. Men när du försöker klamra dig fast vid den här årstiden, vilken skönhet kan du sakna? ...