Jämställdhetsparadoxen är ett mycket intressant resultat. Om du tittar på samhällen över hela världen kommer du att se att de mest välmående och sociopolitiskt jämlika länderna faktiskt uppvisar de största skillnaderna mellan män och kvinnor. Om man till exempel jämför skillnaderna mellan könen i Danmark eller Sverige är de faktiskt större än i mer traditionella samhällen som Vietnam eller Botswana. En möjlig orsak till detta är att i rikare och mer välmående samhällen där människor behandlas rättvist och jämlikt, tillåts underliggande skillnader att komma fram. I fattigare samhällen med rigida kulturella värderingar finns det en gräns för hur mycket människor kan uttrycka sina verkliga preferenser, önskningar och personligheter. Detta är vad vi ser i många moderna västländer. Du märker det till och med på universitetsområden. Ju högre upp man kommer i universitetsrankningarna, desto större tenderar den politiska klyftan mellan könen att bli. Om man tittar på Ivy League och andra Ivy-Plus-skolor är klyftan mellan män och kvinnor större än på universitet på mellannivå eller lägre nivå. Så även inom universitetssystemet är det så att ju mer välbärgad och jämställdhetsorienterad miljön är, desto mer ökar klyftan mellan könen.