På senare tid har jag fått en del kritik om att jag är väldigt pessimistisk om framtiden - detta är utan tvekan format av min erfarenhet av krypto under de senaste 5 åren Skämt åsido, skämt om den permanenta underklassen, påmindes jag om en tid då jag kände en gnista av optimism igen, och var anledningen till att jag blev kär i SF. I april 2024 åkte jag med min första Waymo. det var min 2:a vecka i sf och jag bad i hemlighet att jag skulle vara borta från väntelistan innan jag var tvungen att flyga till LA. Jag åt middag med en vän som erbjöd sig att släppa av mig i en Waymo, och han beställde en. Jag önskar att jag kunde sätta ord på hur jag kände mig under hela bilfärden hem. Alla scifi-böcker jag hade läst, alla filmer jag hade sett, hade lett mig till det här ögonblicket. Och för en bråkdel av en sekund vågade jag drömma om att bygga användbar teknik igen. Det är svårt att hålla den här optimismen vid liv när man kliver ut ur SF, det är därför jag har varit lite distanserad de senaste dagarna.