I ett av sina tal vände sig revolutionens ledare till martyrernas familjer: "Låt mig säga det högt, närhelst jag tänker på detta krig och detta martyrskap och dessa fält av heder och blod som tar slut och vi som stannar kvar, och sedan kanske dör av misstag — vilket många gör — eller dör av feber, Gud är mitt vittne, en sådan tanke lägger så mycket press på mitt hjärta... En arena av evig och gudomlig ära, ett lopp till paradiset, om detta tas ifrån en person och de bara dör så; Det är väldigt svårt. Jag önskar, och detta är en bön som kommer från våra hjärtan, att vår död skulle vara som dina barns (martyrernas) död. Och jag tror inte att det finns någon som verkligen förstår den här typen av död och inte önskar det."