Min första studiofilm var The Way We Were. Som alla andra blev jag bländad av Bob och Barbara. De var båda fantastiska för mig och jag lärde mig mycket av dem båda. Bob brukade gömma sig i min husvagn så att de skulle sluta dra i honom var femte minut. Vi satt och pratade om skillnaden mellan teater och filmskådespeleri, och hans råd räckte långt i mitt liv. Många år senare kom han till en teaterföreställning i New York, och jag minns att han skrev ett personligt meddelande till var och en av skådespelarna. Han visste vilken inverkan han hade på människor, särskilt sina konstnärskollegor, och han använde den nådigt vid varje tillfälle. . Han var en otroligt givmild och härlig man. Jag är tacksam för den korta tid och de pratstunder vi hade tillsammans. Tack, Bob, och må du vila i frid.