Vad WSJ fick fel: Jag har gått till ett av dessa lyxiga gym i flera år. Det är inte slumpmässiga människor som nätverkar i bastun. Det är oftast äldre killar i 50-årsåldern och uppåt med pateks i massivt guld eller andra lyxklockor som redan lyfter ihop. Sedan finns det de i 60- och 70-årsåldern som spelar pickleball med varandra. Efter träningen pratar de affärer i omklädningsrummet och bastun. Av någon anledning sitter alla tysta i ångbastun. Häromdagen hörde jag två av dem i förbigående diskutera 50 miljoner dollar i skuldfinansiering och vilken långivare man ska använda. Om du är ny glider du inte bara in i de där samtalen. Antingen har ni varit vänner i flera år eller så har ni signaler som får er att komma in i cirkeln. Den enda gången jag har sett det börja från noll är på basketplanen där främlingar spelar basket, blir vänner och kanske pratar affärer senare. Men hoopers är oftast inte de rikaste på gymmet.