När jag var anställd på ett AI-labb hade vi ofta diskussioner om etiken i att skapa mycket verklighetstrogna chattrobotar. En av forskarna tyckte att det var omoraliskt att skapa en chatbot som var så verklighetstrogen att folk skulle bli förälskade i den. Jag tänkte att det var en bra sak – är ju inte konstens poäng att beröra människor? Ska vi bara beröras av verkliga saker? Kan vi inte hitta skönhet i simulacra också?